Svenska skattesystemet är en gigantisk schweizerost som Pär Nuder likt en hungrig råtta ständigt gnager nya hål, läs undantag, i. En gång i tiden hörde jag Bosse Ringholm säga att han ville ha en ett enkelt, rakt skattesystem med så få undantag som möjligt. Klokt tyckte vi. Men vad har hänt sedan dess? Undantagen blir bara fler och fler.
Senast i raden är Jämställdhetsutredningen som föreslår att ensamstående ska få göra ett högre förvärvsavdrag upp till ett visst belopp. Jag är inte den som motsäger mig att den här gruppen behöver mer kvar i plånkan. Men varför inte göra det med hjälp av en rejäl sänkning av inkomstskatten rakt av för alla istället?
Flat-tax på ca 20 procent utan avdragsmöjligheter som i Slovakien är något att drömma om när höststormarna viner. Enkelt, lockar inte till fiffel och skatteadministrationen kan minimeras. På så sätt stimulerar vi alla att arbeta mer och vi själva - inte klåfingriga politiker - får bestämma hur våra pengar ska användas.
Fast det är klart, Göran Persson föreslog ju vid sin come-back i Björkvik i går, att unga ska få jobb i det offentliga för att granska fusk i systemen och med flat-tax går vi ju miste om ett gäng schyssta arbetstillfällen.
Hur många hål klarar osten innan den imploderar?
Härligt!
Flat-tax ställer jag mig skeptisk till. Men den diametrala motsatsen (ett virrvarr av undantag och plottriga regler) är ju också åt hebbete!
Trevligt att Häxan är tillbaka!
Posted by: Kenta Penta | August 09, 2005 at 12:21 PM