En liten film om Göran eller på spaning efter den tid som flytt

Så har vi då äntligen fått se första delen av årtiondets dokumentär, den om Göran Persson. Tyckte inte att den tillförde något av substansiellt värde till min bild av honom. De rubrikskapande, förklenande omdömena om Sahlin och Bildt får mig mest att undra varför han lät dem bli offentliga? Vilken baktanke hade han med det? Var det ett PR-trick, för att öka tittarsiffrorna? Ville han med sant skolpojksmanér ge vissa ett sista tjuvnyp innan han försvinner ut i myllan och ingen bryr sig längre? Hans upprördhet över Åsbrinks avgång var för mig den största "nyheten".

Men antagligen säger det väl mer om mig än om filmen att det som fastnade på min näthinna förutom karlns groteska googles var vad tio år gör i en människas liv. Lite kvasi-filosofiska tankar om vår stund på jorden.

Tio år är ju en så kort men också lång tid i en människas liv. En darrande Boris Jeltsin. En baby-face Nuder. Vissa har stämplat ut för gott, andra har tagit klivit ut i rampljuset. Och vad har man själv åstadkommit det senaste decenniet?

Se där en godnattsaga som kan hålla även den mest slutkörda småbarnsmamman vaken.